00:10

Jag rent ut sagt ÄLSKAR att skriva av mig, jag förstår att ni kanske inte fattar vad jag menar när jag skriver ibland men det är nog mest för min egen skull jag skriver lite random romaner ibland när jag känner för det. Kanske jag borde skaffa en annan "mer privatare" blogg där bara jag & typ mina närmaste vänner kan läsa? Hm måste fundera över det.
Jag har verkligen rätt många tankar i mitt huvud som jag skulle behöva få ut, men som sagt så snackar jag inte om allt med vem som helst utan det finns personer som hjälpt mig upp som jag kan lita på. (tro mig det kräver inte lite förtroende för att jag ska börja gräva fram saker & ting)

För ca 1 månad sen kunde jag snacka med två personer till morgonen, vi började när jag hade haft kvällsfikat i skolan kl 20 & kunde skriva rader efter rader tills ca 5 på morgonen men det drev mig igenom skoldagen fast det inte blev många timmars sömn. Jag ställde till det så två personer blev väldigt sårade, en utav dom ville jag ju verkligen inte förlora då vi hade lovat vissa löften som jag bröt. Känns riktigt surt att förstöra dom pratglada stunderna & all hjälp vi lovade varandra så jag ångrar det djupt inom mig, vi får försöka bygga upp den igen fast kommer det bli som det va? Jag kommer inte ge upp! Saknar våra pratstunder för innerst inne vet du att vi kunde prata om allt & litade på varandra. Förvirrad är ordet. Jag kan inte gå till bakåt i tiden & ändra det, så varför inte bara ge en chans till en stark vänskap?